När Försvarsmakten behöver ny materiel köper de den från det tillverkande företaget, men här finns en mellanhand, Försvarets materielverk (FMV). FMV ansvarar för att förse Försvarsmakten med den materiel och de tjänster de behöver för att kunna utföra sina uppgifter. FMV genomför sitt uppdrag genom upphandling.
Då Försvarsmakten och FMV är myndigheter, styrs deras anskaffning av materiel och tjänster av principer om offentlig upphandling. Dessa principer härstammar från EU-direktiv och syftar bland annat till att utsätta leverantörer för konkurrens så att den upphandlande aktören, i detta fall FMV, kan välja den produkt eller tjänst som verkar bäst för sitt ändamål.
Den huvudsakliga lagstiftningen på området är Lagen om offentlig upphandling (ofta förkortad LOU), men i försvars- och säkerhetssammanhang gäller även Lagen om offentlig upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (ofta förkortad LUFS). Det finns ett antal grundprinciper för offentlig upphandling som processen utgår ifrån. Dessa är icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande.
En speciell aspekt med just försvarsupphandling dock är att det enligt LUFS går att göra undantag från upphandlingsregler om det gäller väsentliga säkerhetsintressen (se "Särskilda undantag" vid § 10). Detta innebär att varje medlemsland i EU kan peka ut områden som prioriteras särskilt. Därigenom kan FMV välja sin leverantör av produkter och tjänster inom dessa specifika områden utan att genomföra upphandlingsförfarandet. I Sveriges fall är följande områden utpekade sedan tidigare som väsentliga säkerhetsintressen: undervattensområdet, stridsflygområdet, försörjningen av ammunition och särskilda aspekter av ledningsområdet såsom krypto, sensorer och telekrig.
Vad upphandlar FMV till Försvarsmakten, då? Det kan vara allt från försvarsmateriel och utredningar till kvalificerade konsulttjänster.
Vill du lära dig mer om upphandling och hur det går till när FMV upphandlar till Försvarsmakten? Se länkarna nedan!