Följdleveranser – hur fungerar det?

Det som exporteras från Sverige inom försvars- och säkerhetssektorn kan vara allt från enskilda komponenter till stora system. Det sistnämnda är ofta att betrakta som en investering för en mottagare, vilket innebär att de är kostsamma och förväntas ha en lång livslängd. Hur fungerar följdleveranser och hur kommer det sig att Sverige exporterar till exempelvis Förenade Arabemiraten?

Vid anskaffning av ett större system behöver en mottagare få tillgång till uppdateringar inom systemet, kanske reservdelar samt reparationer för att systemet ska vara operativt så länge som möjligt. Det kan även vara aktuellt med specialutformad ammunition eller andra relevanta komponenter för att systemet ska fungera och det är inte alltid dessa går att hitta hos andra leverantörer på den internationella marknaden. Det som beskrivits här är inbegrips i följdleveranskonceptet, vilket ofta är en del i mer långtgående exportavtal, och kan pågå i flera decennier.

År 2018 genomfördes en uppdatering och skärpning av Sveriges exportkontrollregler, ett resultat av den så kallade KEX-utredningen, vilket resulterade i bland annat ett nytt demokratikriterium och en striktare innebörd för mänskliga rättigheter-kriteriet. Båda dessa är villkorliga hinder, vilket innebär att de ska sammanvägas i en säkerhets- försvars- och utrikespolitisk bedömning som görs av ISP när de prövar exportärenden. Följdleveranser är också en form av export, vilket innebär att de kräver tillstånd från myndigheten. Dock är en följdleverans, som namnet antyder, något som följer av en tidigare genomförd export och därför finns en så kallad presumtion att följdleveransen ska genomföras. Detta innebär att tillstånd för följdleveranser bör kunna förutsättas, om det inte föreligger ovillkorliga hinder.

Följdleveranskonceptet innebär en avtalsmässig och långsiktig säkerhet för köparen av större och mer kostsamma system, vilket ofta är svårt att utestänga från ett avtal med sådan storlek. Grunden ligger i Sveriges internationella samarbeten och vikten av dem för svensk säkerhetspolitik. Det är också av vikt att poängtera att den uppdaterade lagstiftningen, med de olika skärpningarna, inte är tänkt att vara retroaktiv. Detta innebär att redan beviljade tillstånd fortlöper enligt tidigare lagstiftning.

För att sätta resonemanget i en kontext illustreras nedan Sveriges huvudsakliga mottagarländer under 2020, affärernas värde och vad exporten avsåg:

Vidare poängterar regeringen följande: "cirka två tredjedelar av exporten under 2020 gick till den krets av 39 länder som är Sveriges mest etablerade samarbetsländer. Till länder i Mellanöstern har endast leveranser i kategorin övrig krigsmateriel skett. Den exporten har avsett följdleveranser samt leveranser inom ramen för internationella materielsamarbeten. Ingen export till Turkiet eller till länder i Nordafrika genomfördes under 2020. Värdet av de beviljade utförseltillstånden under 2020 uppgick till knappt 15 miljarder kronor, vilket är en ökning med drygt 10 procent jämfört med 2019. Den absoluta merparten av tillståndsvärdet 2020 avsåg export till de etablerade samarbetsländerna. USA var det enskilt största mottagarlandet sett till tillståndsvärdet (drygt 5 miljarder kronor). Endast 11 av 698 utförseltillstånden för försäljning rörde nya affärer med länder utanför den etablerade samarbetskretsen".

Ett aktuellt exempel på följdleveranser är Sveriges export till Turkiet, där det gjordes ett stopp av samtlig svensk försvarsexport till landet under 2019. Under hösten 2022 beviljades export igen och då gällde det följdleveranser.

Mot bakgrund av ovan är perspektiven kring exportens karaktär (nytt tillstånd, när tillståndet beviljades, följdleveranser, vilken kategori av krigsmateriel de utgör etc.) viktiga parametrar att ha med i analysen kring mottagarländer och exportaffärer.