Det som exporteras från Sverige inom försvars- och säkerhetssektorn kan vara allt från enskilda komponenter till stora system. Det sistnämnda är ofta att betrakta som en investering för en mottagare, vilket innebär att de är kostsamma och förväntas ha en lång livslängd. Hur fungerar följdleveranser och hur kommer det sig att Sverige exporterar till exempelvis Förenade Arabemiraten?
Vid anskaffning av ett större system behöver en mottagare få tillgång till uppdateringar inom systemet, kanske reservdelar samt reparationer för att systemet ska vara operativt så länge som möjligt. Det kan även vara aktuellt med specialutformad ammunition eller andra relevanta komponenter för att systemet ska fungera och det är inte alltid dessa går att hitta hos andra leverantörer på den internationella marknaden. Det som beskrivits här inbegrips i följdleveranskonceptet, vilket ofta är en del i mer långtgående exportavtal, och kan pågå i flera decennier.
År 2018 genomfördes en uppdatering och skärpning av Sveriges exportkontrollregler, ett resultat av den så kallade KEX-utredningen, vilket resulterade i bland annat ett nytt demokratikriterium och en striktare innebörd för mänskliga rättigheter-kriteriet. Därtill gav publicerades en utredning 2024 om en modernisering av regelverket för krigsmateriel. Baserat på utredningen förväntas ny lagstiftning föreslås under 2026 som lär påverka exportkontrollen. Följdleveranser är också en form av export, vilket innebär att de kräver tillstånd från myndigheten. Dock är en följdleverans, som namnet antyder, något som följer av en tidigare genomförd export och därför finns en så kallad presumtion att följdleveransen ska genomföras. Detta innebär att tillstånd för följdleveranser bör kunna förutsättas, om det inte föreligger ovillkorliga hinder.
Följdleveranskonceptet innebär en avtalsmässig och långsiktig säkerhet för köparen av större och mer kostsamma system, vilket ofta är svårt att utestänga från ett avtal med sådan storlek. Grunden ligger i Sveriges internationella samarbeten och deras betydelse för svensk säkerhetspolitik. Det är också av vikt att poängtera att den uppdaterade lagstiftningen, med de olika skärpningarna, inte är tänkt att vara retroaktiv. Detta innebär att redan beviljade tillstånd fortlöper enligt tidigare lagstiftning.
För att sätta resonemanget i en kontext illustreras nedan Sveriges huvudsakliga mottagarländer under 2024 (exklusive Ukraina*), affärernas värde och vad exporten avsåg:
| Mottagarland | Värde | Materiel |
| Förenade Arabemiraten | 6,15 miljarder kronor | Följdleverans av det flygburna radarsystemet GlobalEye. Exporttillstånd beviljades 2016 och inga fler tillstånd har beviljats sedan 2017 |
| USA | 4,58 miljarder kronor | Marina artillerisystem och bandvagnar |
| Brasilien | 2,57 miljarder kronor | Fortsatta leveranser inom ramen för Gripen-projektet |
*Ukraina är den i särklass största mottagaren av svensk försvarsmateriel de senaste åren, då Sverige skänkt materiel till ett värde av 83 miljarder kronor sedan invasionen 2022. Företagen har dock inte exporterat direkt till Ukraina, utan till FMV som i sin tur överlåtit materielen till Ukraina, varför landet inte syns i statistiken ovan.
Vidare poängterar regeringen följande: " Drygt 70 procent av exporten gick till de 39 länder som enligt regeringen utgör etablerade samarbetsländer inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. Andelen är något lägre än föregående år, främst på grund av att två luftburna radarsystem, till ett värde av drygt 6 miljarder kronor, levererades till Förenade arabemiraten under året. […] Exporten av de luftburna radarsystemen till Förenade arabemiraten utgjorde drygt 95 procent av den totala exporten till Mellanöstern. […] Den export till Israel som förekom under året bestod av följdleveranser till privat företag av komponenter som vid den ursprungliga leveransen inte utgjorde krigsmateriel. Leveranserna under 2024 skedde med stöd av utförseltillstånd som utfärdats tidigare år. Inget utförseltillstånd för försäljning har utfärdats sedan oktober 2023. Sverige har inte beviljat tillstånd för försäljning av krigsmateriel till den israeliska försvarsmakten eller andra statliga aktörer i Israel sedan 1950-talet.”
Mot bakgrund av ovan är perspektiven kring exportens karaktär (nytt tillstånd, när tillståndet beviljades, följdleveranser, vilken kategori av krigsmateriel de utgör etc.) viktiga parametrar att ha med i analysen kring mottagarländer och exportaffärer.